Att läsa, skriva och tänka nytt

2018 var året då jag plöjde böcker som nästan aldrig förr och knattret från tangentbordet var mer ihärdigt än på flera år.

Jag har funderat mycket på varför jag älskar att både läsa och skriva så mycket. Svaret är inte enkelt men fundamenten är behovet av att få ut min kreativitet ur kroppen och behovet av att fylla på med berättelser. Att få ta del av andra människors perspektiv. Resa till platser jag aldrig varit på och kanske aldrig kommer att besöka. Egga fantasin. Käka små tårtbitar av världen utan att behöva röra mig en millimeter. Förutom när jag lyssnar på böcker (och mycket poddar för den delen) då jag alltid är i rörelse.

Som skrivande person är läsning för mig lika grundläggande som vatten är för liv. Jag måste bara ha det. Dels av ovan nämnda skäl - eskapism eller ibland för att lära mig saker - men också för att utveckla mina färdigheter i konsten att skriva berättelser.

En av de senaste böckerna jag läst, fantasyromanen "Avien" av Maria Walsäter, och det deckarmanus jag nyligen testläst åt min skrivkompis Stina Flodén (håll ögonen på henne :-) ) har båda varit skrivna i presens (nutid), vilka fått mig att vilja testa jag med. Så - i mitt nya projekt gör jag just det - skriver i presens och tredje person (han/hon). Mitt första manus, som i skrivande stund nagelfars av en blivande lektör, är skrivet i preteritum (dåtid) och tredje person. Nu blev det lite nördigt kanske, men för mig är det roligt och väldigt spännande att se vad det gör för min nya berättelse :-)

Ha en jättefin vinterdag och LÄS!

So long!

/A