En bikt om driv, energi, mod och tid

Vilket driv du har!


Vilken energi du har!


Vad modig du är!


Jag fattar inte hur du hinner allt!



Sagt om och till mig. Självklart blir jag otroligt smickrad och glad men också en aning förvånad.


Men om jag ska ta och gå igenom ovanstående punkter och (utan att ta ner mig själv) förklara hur jag tänker och känner kring driv, energi, mod och tid.


Driv

Jag har äntligen hittat precis rätt i livet och om det kommer att fungera i längden eller ej återstår att se men jag ger mitt allt för det nu. Jag gör det jag tycker mest om i hela världen yrkesmässigt - skapa, hjälpa, lära mig nya saker och nätverka med andra härliga personer! Det är nog för att jag har så satans roligt som det här drivet som andra verkar se, finns i mig och det jag gör.


Energi

Som en direkt följd av att ha känslan av att ha hittat rätt och kunna ägna mig åt det som känns så roligt, kommer energin. Det ger mig helt klart tonvis av energi!

MEN.

Det inte särskilt många ser är när min energi tar slut. Hjärnan kokar, stressen griper tag om mig och tröttheten överrumplar så mycket att jag ibland kan börja gråta eller gå omkring med en hård klump i bröstet som tynger oerhört. Känslor av att vara en bluff, inte räcka till som mamma, att inte göra allt jag borde och vill hinna sköljer över mig. Precis som jag gissar att det är för de flesta av oss. En tsunami av värdelöshet.

OCH.

Sedan vänder det igen. Så som det är med detta jordeliv.


Mod

Vet du? Jag är skiträdd för jättemycket. Ängslig, orolig, nervös. Det är så jag alltid känt och tänkt om mig och därför blivit så förvånad när människor titt som tätt påstår sig se motsatsen. En gammal och väldigt nära vän kallade mig i våras för den modigaste personen hon känner. Jag höll instinktivt på att se mig över axeln för att se vem som stod bakom mig.


På senare tid har jag börjat förstå att jag är både rädd och modig och att det liksom är väldigt tätt sammanlänkat. Det är mod att våga göra det jag är rädd för. Och det måste jag ändå säga att jag tränat upp riktigt ordentligt under de senaste två åren. När jag verkligen vill något väldigt mycket är det helt enkelt värt att tvinga mig att göra det där läskiga ändå. Så - någon supermänniska är jag inte som törs precis allt och lätt går det inte. Det ska gudarna och du veta :-)


Tid och att hinna "allt"

News flash! Jag. Hinner. Inte. Allt. Det är så sjukt mycket jag inte hinner och som jag försöker öva på att lägga åt sidan, för att låta det som ger energi få ta plats. Ingen hinner allt. I mitt hem är det t.ex. rörigt och ostädat väldigt ofta (trots att jag inte alls vill ha det så), jag glömmer att göra saker, TV ser jag knappt på alls sedan några år tillbaka med få undantag. Jag läser eller skriver istället som avkoppling. Träningen har helt klart blivit lidande och det är något jag precis är i startgroparna med att ta upp för den behövs för att drivet, energin och modet ska funka! Liksom kroppen, välbefinnandet och familjelivet med man och tre ganska små barn som det är fullt ös med. Mannen är visserligen hyfsat lugn tack och lov :-)



Så var det med det. Min bikt om alla (vad jag betraktar som positiva och smickrande) omdömen/påstående/frågor. De stämmer men det finns som vanligt två sidor av myntet. Jag är tyvärr ingen superkvinna. Det hade det varit extremt praktiskt!


Jag är en människa som gör mitt bästa för att må bra, få andra att må bra och uträtta bra saker. Sköt om dig!



So long!

/Anneli

0 visningar

©2020 by forfattaranneli.se