top of page
författaranneli

Tala är silver, skriva är platina

För en vecka sedan åkte jag och min skrivkompis Stina på skrivhelg! Den första någonsin för oss båda och valet föll på Linköping. Att två dygn kan innehålla otrolig produktivitet och fokus, samtidigt som mycket social samvaro och vila hinns med låter kanske utopiskt? Påhittat. Men det var så för oss båda. Vi var lite nervösa över att träffas igen för tredje gången någonsin (senast på Bokmässan i september) och det erkände vi ganska snart för varandra :-) Det sa klick igen och vi kändes så synkade hela helgen! Detta kommer bli ett stående/årligt inslag, garanterat.


Vi pratade mycket om skrivprocessen, våra manus, utbytte idéer, pratade om läsande och funderingar kring bokbranschen. Något jag aldrig gjort tidigare i samma utsträckning/omfattning och det var nyttigt. Det slog mig nämligen hur "dålig" jag känner mig på att diskutera min passion - skrivandet. Som att det skiner igenom vilken fejk jag är, när jag famlar efter ord och uttrycker mig taffligt muntligen, samtidigt som jag försöker skriva böcker.


Ända sedan barnsben har jag i mitt huvud "gjort mig bättre" i text än verbalt. Troligen för att jag köper mig tid till att hinna tänka och processa det som sägs/ska sägas och att formulera mina tankar så de blir begripliga för andra. Kanske låter det märkligt för de som känner mig, för i sociala sammanhang är jag en riktig snackepåse. Men det är skillnad på sammanhang och sammanhang och på hur bekväm jag är kring det som diskuteras. Faktum är kanske ändå att jag helt enkelt är trögtänkt/långsam (men inte dum) :-)


Å ena sidan: verbalt nedsatt vid någon typ av prestationskrav inför någon (eller ännu värre - en grupp). Det går att träna upp har jag hört. Ett måste till och med om jag vill jobba som författare och prata om mina böcker och författarskapet.


Å andra sidan: helt rätt val av intresse, utifrån den jag är. Med tangenter under fingertopparna slappnar jag av och känner mig mindre flamsig.


Så ... vad vill jag ha sagt? Vi är alla olika, så klart. För mig är det verkligen så att tala är silver och att skriva är guld. Eller diamant. Eller platina.


So long!

/A

67 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Long time no see!

Långsamma puckar och krokiga rör

"Aaaah ... vilken tiiiid det tar!" En vanlig tanke som ständigt behöver hanteras och bearbetas. För som jag tidigare skrivit tar det lång...

Comentarios


bottom of page